FOKUS PÅ ORIGINELL DANSK DESIGN:

Berlingske Business, 22 november 2021, uttalar sig om NORDBAEK;

”När de två entreprenörerna Barbara Bentzen och Ida Krause 2017 grundade det nordsjälländska företaget Nordbaek, som designar och säljer exklusiva vinterbadrockar, upplevde de länge att stå ensamma på marknaden med en unik produkt.”

 

 LÄS HELA ARTIKELN UNDER BILDEN: 

 

Bitz-tallrikar, Netto-krukor och regnkläder från Rains är bara toppen av isberget: Var fjärde företag upplever att de blivit kopierade

Årlånga plagiatstrider som Christian Bitz- och Anne Black-fallen får stor uppmärksamhet, men visar långt ifrån problemets omfattning. EU-statistik pekar på att var fjärde mindre företag anser sig ha blivit kopierat. Många vågar dock inte driva frågan vidare. SMVdanmark vill ha högre skadestånd och möjlighet till fri rättegångshjälp.

 

BERLINGSKE BUSINESS av journalisten Jonas Rimer Hansen.

 

När de två entreprenörerna Barbara Bentzen och Ida Krause 2017 grundade det nordsjälländska företaget Nordbaek, som designar och säljer exklusiva vinterbadrockar, upplevde de länge att stå ensamma på marknaden med en unik produkt.

Men i mitten av 2019 dök först en konkurrent upp med en quiltad vinterbadrock som i hög grad liknade Nordbaeks.

Det rörde sig om ett annat mindre företag, och Nordbaek valde att stämma för att försöka skydda det de anser vara sin design.

En dyr affär som slutade med en delseger. Nordbaek fick rätt i att deras båtrock var unik vid designtillfället. Men eftersom konkurrenten från början gjort en liten designändring fick de ändå lov att fortsätta.

»Vi lade flera hundratusen kronor på en process som vi egentligen inte fick något ut av. Och sedan började det snabbt dyka upp fler och fler exempel där vi anser att vi blivit kopierade. I vissa fall av stora danska kedjor som gjort en billig variant som ligger nära vår. I andra fall av stora danska designvarumärken som, enligt oss, kopierat både våra stilar, färgpaletter och prispunkt,« säger Barbara Bentzen.

Hon anser att skyddet för dansk design och entreprenörskap är alldeles för dåligt. Och upplevelsen fick Nordbaek att tappa tron på att de som ett litet företag med totalt tre anställda faktiskt kan göra något när de anser sig bli kopierade.

Speciellt inte mot stora aktörer med kompletta juridiska avdelningar.

 

Barbara Bentzen (t.v.) och Ida Krause startade 2017 företaget Nordbaek, där de designar och säljer vinterbadrockar. De menar att deras produkt blivit kopierad flera gånger, men har gett upp att driva fallen.

Foto: Asger Ladefoged.

 

»Vi har själva försökt driva ett ärende en gång, och vi har hört för många historier från andra små som försökt där det kostat dem väldigt mycket pengar utan att de fått kopiorna bort från marknaden. Vi tror helt enkelt inte på det danska rättssystemet på det här området. Jag känner flera andra som känner likadant. Vi har inte tid eller råd att driva fallen, och vi vågar egentligen inte heller,« säger Barbara Bentzen.

 

Var fjärde känner sig kopierad

Nordbaek är långt ifrån ensamma i sin syn. Berlingske har varit i kontakt med flera mindre danska designföretag som också anser sig blivit kopierade av stora aktörer men inte vågar driva ärenden.

Siffror från – och håll i er – Europeiska observationscentret för överträdelser av immateriella rättigheter (EUIPO) visar att 23,2 procent av företagen i EU med färre än 250 anställda och immateriella rättigheter upplevt att dessa blivit kränkta.

Kort sagt: Anser sig ha blivit kopierade minst en gång.

Bland de högsta på listan återfinns Danmark, där drygt 38 procent av företagen i undersökningen svarar att de upplever att de blivit kopierade. Detta bör dock tas med en nypa salt eftersom endast 47 danska företag ingår i den stora undersökningen.

Hos intresseorganisationen SMVdanmark nöjer man sig därför med att konstatera att »minst var fjärde« mindre danskt företag upplever att de blivit kopierade.

»Det är en slags David mot Goliat där de stora kränker de små. Det är ju vansinnigt orättvist, och ett litet företag som har en upphovsrätt genom att ha gjort en kopp med något konstnärligt uttryck eller någon annan form av ensamrätt har oerhört svårt att komma åt de stora,« säger SMVdanmarks vice vd Mia Amalie Holstein.

Hon pekar samtidigt på att det inte bara är ett problem för det enskilda företaget.

»Det är också ett problem för Danmark. Om vi har ett samhälle där idéer lätt blir stulna, då slutar vi uppfinna saker,« säger Mia Amalie Holstein med hänvisning till annan EU-statistik som visar att mindre danska företag halkar efter grannländer som Sverige och Tyskland när det gäller att lansera nya innovativa produkter på marknaden.

 

Kriger om keramik och regnjackor

Hemma i Danmark har flera kopie-strider de senaste åren dragit till sig stor uppmärksamhet.

Senast fallet med näringsexperten Christian Bitz och grossistföretaget F&H, som vid två tillfällen dömts för att ha kopierat fyra produkter från keramikern Kasper Würtz.

I september fick Bitz och F&H avslag på att få ärendet prövat i Högsta domstolen. Och medan Kasper Würtz i kölvattnet av domen meddelat krav på ett tvåsiffrigt miljonbelopp i ersättning, hade redan en ny stämning skickats in om ytterligare 48 produkter.

Det danska modeföretaget Rains med drygt 100 anställda, som tillverkar regnkläder och vattentäta väskor och tillbehör, ingick efter flera års förlopp i september ett konfidentiellt miljonförlik med den spanska modejätten Inditex, som står bakom Zara och har ungefär 150 000 anställda.

Och så finns det kanske mest kända fallet. Keramikern Anne Black som 2016 såg i Nettos reklamblad en ampel, en skål och en vas som så mycket liknade hennes design att hon först tänkte: »var har de mina bilder ifrån?«

Ett ärende som nu pågår för sjätte året.

 

Keramikern Kasper Würtz och keramikföretaget K H Würtz har två gånger fått rätt i domstol om att delar av tv-kändisen Christian Bitz' servis är en kopia av Würtz' keramik. Arkivfoto: Mads Dalegaard/Ritzau Scanpix

 

Mount Everest utan syrgas

I första instans tillerkändes Anne Black ett skadestånd på 1,5 miljoner kronor i Sjø- og Handelsretten. Netto, ägaren Salling Group samt företaget Ronald, som producerat keramiken, erbjöd en förlikning på hela beloppet om Anne Black inte stod fast vid att ha själva upphovsrätten till produkterna. Det vägrade Anne Black, varefter Netto överklagade ärendet.

I Østre Landsret gick Anne Black också segrande ur striden – men skadeståndet sänktes till 300 000 kronor.

Det fick Anne Black att ansöka om att få skadeståndets storlek – inte själva kränkningen – prövad i Högsta domstolen, vilket godkänts. Motparten har i sin tur begärt att även själva frågan om kränkning ska prövas för tredje gången.

Direktören för Anne Black ApS, Jesper Moseholm, menar att stormarknadskedjorna borde fråga sig om de är villiga att sälja kopior av danska designers med vetskap om att det kan få allvarliga konsekvenser för små företag.

»Hela den här rättegången handlar i praktiken om i vilken utsträckning det ska vara möjligt att sälja kopior av dansk design i danska mataffärer. De flesta kan nog föreställa sig att det knappast gagnar danska designers om man säljer kopior av dansk design i exempelvis Netto,« säger Jesper Moseholm.

Han anser att skadestånden i sådana fall bör vara av en nivå som avskräcker även stora koncerner från att röra sig för nära mindre designers produkter.

Enligt Jesper Moseholm står skadeståndet på 300 000 kronor på intet sätt i proportion till vare sig de pengar Anne Black lagt på processen, den enorma tidsåtgången eller kränkningen.

 

 

Direktör för Anne Black ApS Jesper Moseholm är djupt oförstående över att skadeståndet från Netto räknats ut efter vad Netto tjänat på att sälja den keramik som så starkt liknar Anne Blacks. »Låt oss säga att du kopierade Mona Lisa och sålde bilden för 20 kronor. Tror du då att Louvren skulle vara nöjt med ett skadestånd på 20 kronor?« frågar han.

 

»Jag vet nästan inte hur jag ska beskriva det. Det har i praktiken varit en helt omöjlig uppgift att bära. Att vara inne på nästan sex års rättegång mot Salling Group har varit som att bestiga Mount Everest utan syrgas. Det är nästan omöjligt att lyckas, och du är oerhört utmanad. Som litet företag, utan kompetens inom området, är du mer eller mindre utlämnad om du ger dig in i att försöka hävda dina rättigheter,« säger Jesper Moseholm.

Om Högsta domstolen höjer skadeståndet till Anne Black, skulle företaget kanske kunna tänka sig att inleda en process igen om något liknande händer i framtiden. Om inte, är det meningslöst, menar Jesper Moseholm. Då skulle Anne Black riskera konkurs på att försöka.

Precis Anne Black-fallet är för Barbara Bentzen och Nordbaek ett skräckexempel på hur dyrt och tömmande rättegångar är. Och hur lite man kan få ut av det, även om man vinner.

»Det är fullständigt avskräckande. Vi skulle inte kunna driva en sådan process mot en så stor aktör under så många år. Det är helt omöjligt. Och när ett sådant fall som verkar så uppenbart kan pågå så länge, skulle vi inte våga,« säger Barbara Bentzen.

 

Man håller alltid med David

I Netto erkänner vd Michael Løve små företags uppfattning om att stora företag som de känner sig kränkta av kan använda sin storlek och ekonomi för att driva långa rättegångar.

Han betonar dock flera gånger att Netto »gjort allt vi kunnat för att avsluta det här ärendet en gång för alla«, och att koncernen försökt ta hänsyn till att de är stora och att Anne Black är liten. Direktören pekar bland annat på erbjudandet om en förlikning samt att man inte överklagade tingsrättens dom.

»Vi vet att sympatin sällan ligger hos ’den stora’, och det råder ingen tvekan om att det här fallet varit mycket skadligt för Nettos image. I David mot Goliat håller man alltid på David, även om Goliat kanske har en poäng,« säger Michael Løve.

Vad ligger bakom att ni vill få själva frågan om kränkning prövad igen?

»Anne Black har åter valt att driva ärendet vidare, den här gången till Högsta domstolen. Och om skadeståndets storlek ska omprövas på deras initiativ, anser vi också att det finns vissa principiella frågor kring kränkningen och upphovsrätten som vi inte var ense med i landsrättens avgörande och som bör prövas igen,« säger Michael Løve.

Det handlar om själva upphovsrätten till de designer som kedjan dömts för att ha kopierat.

»Vi anser principiellt inte att man kan ha en upphovsrätt på en – med all respekt – vanlig, vit, enfärgad, cylindrisk vas. Om Anne Black får ensamrätten till den designen, hur många andra keramiker ska då i framtiden vara osäkra på om de kränker hennes upphovsrätt?« frågar Michael Løve.

Många kommer säga att det för tusan inte handlar om en enda vit vas, utan att ni gjorde tre designer samtidigt som så starkt liknade Anne Blacks design och dessutom ställde dem bredvid varandra som hennes?

»Ja. Och det är en helt rimlig fråga och diskussion att ta upp. Att ställa varor på det sättet har vi fått en dom för att det var ett brott mot marknadsföringslagen. För det har vi blivit ombedda att betala ett skadestånd. Men det är något annat än att äga rätten till en viss design. Så det är två olika saker vi är anklagade för. Vi klagar inte över överträdelsen av marknadsföringslagen, men över att det skulle vara ett brott mot Anne Blacks upphovsrätt att ha producerat en produkt som är så vanlig i sin form,« säger Michael Løve.

 

 

Det är upphovsrätten till denna vas som Netto, Salling Group och Ronald A/S nu vill få prövad igen i Högsta domstolen med motivet att man inte anser att Anne Black kan äga rätten till något som enligt Netto-direktör Michael Løve är »så vanligt i sin design«. Till vänster syns Anne Blacks vas, till höger Nettos version.

Foto: Thomas Lekfeldt.

 

Högre ersättning och fri rättegångshjälp

Hos SMVdanmark anser Mia Amalie Holstein att skadestånden generellt bör vara högre än idag när man döms för att ha kränkt någons upphovsrätt. Och hon menar att det vore en god idé om små företag kan ansöka om fri rättegångshjälp i den här typen av ärenden.

»Vinner man ett ärende i dag, baseras straffet endast på vad förövaren tjänat på produkten. Inte hela skadan som den kränkta lidit. Straffet för att exempelvis ta en kopp eller tallrik till Asien och få den kopierad är helt enkelt inte tillräckligt hårt,« säger Mia Amalie Holstein.

Hon backas upp av lektorn och doktoranden vid CBS, Stina Teilmann-Lock, som är expert på design och upphovsrätt. Stina Teilmann-Lock förklarar att även om små designers tar upp kampen står skadestånden i sådana fall ofta inte i proportion till de resurser de måste lägga i processen.

»Små designers och andra mindre företag som blir kopierade drabbas av en stor förlust vad man kallar reputational capital och kan ha svårt att resa sig igen. De lägger mycket tid på att positionera sig på marknaden och bygga ett värde som gör att de kan sälja något för 500 kronor istället för 20 kronor. Det drabbas de hårt av när de blir kopierade,« säger Stina Teilmann-Lock.

Stina Teilmann-Lock menar därför att det är fel när domstolarna endast utdömer skadestånd utifrån vad den som dömts för kopiering tjänat på att sälja de kopierade produkterna. Det kan till exempel handla om keramik. Eller vinterbadrockar.

Både hos Anne Black och Nordbaek är SMVdanmarks förslag musik i öronen i försöken att skydda sig mot att bli kopierade.

»Lagstiftningen fungerar inte i praktiken om den inte kan verkställas. Det är inte många av Annes kollegor som skulle ha kunnat göra det vi gjort. Ekonomiskt har vi inte vunnit på det, utan tvärtom förlorat stort. Om det ekonomiskt sett är mycket ofördelaktigt att verkställa lagen, blir den helt enkelt inte verkställd,« säger Anne Black-direktör Jesper Moseholm.

 

Netto köper inte premissen

Tvistefrågan om skadeståndets storlek i Anne Black-fallet gäller just hur beloppet ska beräknas.

Hos Anne Black argumenterar Jesper Moseholm för att det inte är rimligt att beräkna ett skadestånd utifrån vad förövaren tjänat på produkterna. Anne Black som varumärke och företag har lidit mycket större skada och under de senaste åren tappat större delen av sin verksamhet, menar han.

 

 

De ursprungliga Anne Black-produkterna tillsammans med serien från företaget Ronald som såldes i Netto 2016.

Foto: Thomas Lekfeldt.

 

På andra sidan bordet erkänner Netto-vd:n Michael Løve att det kan finnas en debatt om hur man exakt räknar ut hur stor förlust ett kränkt företag lidit. Men han håller inte med SMVdanmark och Jesper Moseholm om att klubban som utgångspunkt ska falla hårdare.

»De vaser som Anne Black påstår var kopior såldes för strax över 300 000 kronor i Netto 2016 och ledde till en hel del sympatier för Anne Black. Av den anledningen finns det ingen rimlig koppling mellan vår försäljning av vaser och den stora nedgång som Jesper Moseholm påstår att företaget lidit. Den publicitet de fått har ju gjort Anne Black till ett mycket känt varumärke. Så jag köper inte premissen och tycker att påståendet är helt orimligt,« säger Michael Løve.

Till skillnad från detta ser han positivt på den andra delen av SMVdanmarks förslag om möjligheten till fri rättegångshjälp, eftersom det »självklart är lättare för oss som ett stort företag att hantera en sådan rättegång«.

»I grunden försöker vi på Netto alltid lösa sådana frågor på ett rättvist och ordentligt sätt. Om vi får en anmälan tar vi det på yttersta allvar, även om en producent kommer utan advokat. Jag erkänner dock utmaningen för mindre företag och tycker att det är helt rimligt att titta på om man kan ställa upp mer generösa kriterier för fri rättegångshjälp,« säger Michael Løve.

 

Anne Black-fallet står för Barbara Bentzen och Ida Krause som en varning för hur dyrt och utmattande det är för ett litet företag att ta upp kampen om man anser sig bli kopierad av ett stort företag.

Foto: Asger Ladefoged.

    

Läs artikeln i Berlingske Business

(kräver prenumeration):

https://www.berlingske.dk/virksomheder/bitz-tallerkener-netto-potter-og-regntoej-fra-rains-er-kun-toppen-af

 

 

 

Läs hela artikeln här